Dexterkor i Sverige

Idag finns det ett växande intresse för våra små kor. Dexterns storlek, den fina köttansättningen och höga köttkvalitén, härdigheten och den goda foderomvandlingsförmågan gör dextern till en småbrukarko i särklass. Dexterkossan kan dessutom bidra med mjölk till hushållet, eller föda upp en amkalv vid sidan om sin egen. I Sverige hålls nästan alla dexterkor som dikor och naturvårdare, men i andra länder mjölkas den ofta som hushållsko.

Pionjärerna

De första dexterkorna i Sverige fanns på Rottneros Djurpark, de övertogs senare av Gustav Jahn. De första privata importerna gjordes av Ingelore Andersson och Janne Andén som köpte två dräktiga kor från Danmark. Detta var i början av 1990-talet. Slättås/Irisgården (Andersson/Andén) och Vastadalen (Jahn) var under de kommande ca 15 åren ensamma om att föda upp rasen i Sverige.

2000-talets första årtionde

Både Jahn och paret Andersson/Andrén har nu upphört med dexteruppfödning och besättningarna har tagits över av nya entusiaster. Jahns besättning i sin helhet finns hos Sten-Åke på Ven och större delen av Anderssons djur finns hos Susanne och Jörgen i Skurebo. Anders i Svedala startade även han med djur från Slättås/Irisgården och har senare startat en egen karantän och importerat ett antal djur från Danmark.

Under åren 2010-13 har ett antal nya besättningar startats med hjälp av importerade livdjur från Danmark. En del djur har också sålts från de etablerade besättningarna och sammantaget finns det nu ca 15 dexterbesättningar, de flesta små.

Tillgången till importerad dextersperma för seminering har varit väldigt begränsad, men några danska tjurar har använts och vi hoppas att situationen kommer att förbättras under de kommande åren. Inga svenska tjurar har hittills tappats.

Dagsläget

Intresset för dexterkorna är just nu enormt och det finns inte på långa vägar tillräckligt många kor och kvigor till salu för att täcka efterfrågan. Ett antal nya besättningar har kommit igång de senaste åren och det finns nu uppskattningsvis fler än 100 dexter i Sverige. Det finns ett mörkertal eftersom alla besättningar inte är ansluta till härstamningskontrollen.

Svenska dexter är fria från chondrodysplasi

Man brukar säga att det finns i två olika typer av dexter, den långbenta och den kortbenta. Det handlar inte om två varianter av rasen, skillnaden är att de kortbenta djuren har en genetisk defekt - de bär på anlag för chondrodysplasi. Chondrodysplasi är inte unikt för dextern, den har dykt upp i många andra nöt-raser, men i de andra populationerna har man konsekvent avlat bort defekten eftersom genen i dubbel uppsättning är dödlig. En kalv med dubbla chondrodysplasi-anlag blir svårt vanskapt och dör i regel redan som foster.

Att defekten har blivit kvar inom dexterrasen beror på att man under 1900-talet, på vissa håll i världen, såg den extremt kortbenta dextern (chondrodysplasi-bäraren) som den "den äkta dextern". I utställningssammanhang premierades de allra minsta djuren och de så kallade långbenta dexterkorna ansågs vara mindre rastypiska. Man hade inte fullt klart för sig hur sjukdomen verkade, men så småningom förstog man att man kunde undvika de dödfödda kalvarna genom att aldrig para tjur och ko som båda var kortbenta, och därmed bärare av genen.

Idag håller många uppfödare enbart chondrodysplasi-fria djur. De strävar i sin avel mot djur som är runt metern höga och relativt kortbenta, utan att ha den kortbenta dexterns extrema proportioner och letala anlag.

I Sverige har vi endast chondrodysplasi-fria dexter. Import av bärare av chondrodysplasi är inte tillåten, varken i form av livdjur, embryon eller semin-doser.

Emitslöfs dexter.